Nardone ♦ Del 10

För att läsa de tidigare delarna tryck på Serie ♦ Nardone som finns under kategorier till höger, där finns alla delarna efter varandra, bara att skrolla ner.


-----------------------


-Herregud vad ska jag göra!!!! Skriker Marina helt chockad.

Graham ser från ett fönster hur det brinner i hans hus! Han fattar direkt att det ÄR deras lägenhet som brinner! Helt chockad skriker han JAG MÅSTE HEM, JAG MÅSTE HEM, NU! Han springer ner för trapporna samtidigt som han försöker få fram mobilen för att ringa brandkåren.

Samtidigt hemma har Marina blivit instängd i ett eldhav och kan inte komma förbi, det är varmt riktigt VARMT!

Graham är sabbt hemma och brandkåren är redan där, en av grannarna hade redan ringt.
Graham ser en brandman hålla i Troy.
-TROY skriker han och springer fram, DET ÄR MIN SON!
-VART ÄR MARINA?!!!
-Vi har inte hittat några fler ännu, men jag har fyra stycken rökdykare där uppe som letar och försöker släcka. Du måste stanna här, brandmannen försöker lugna Graham.

Ett tag senare är branden släkt och rökdykaren kommer ut med det hemska beskedet att Marina omkommit. Hon bärs ut på en bår, branmännen håller i Graham och tycker inte han ska titta, då det knappt finns något kvar av henne. Han blir helt förkrossad, och ett tag efter han lugnat sig lite vill han gå upp och se.

Hela köket har brunnit.

Han kramar Troy hårt!

-Nu är det bara du och jag snyftar han viskandes fram.

Han är helt chockad och har svårt att förstå det ofatbara.

Graham och Troy får senare komma till ett litet hotell i närheten där de får ett rum sålänge medans polisen utreder olyckan och sanneringen av köket är klar.
Det finns en psykolog och sköterska på plats där om Graham behöver.
De pratar en stund, men Graham vill vara ensam.

-Jag kommer tillbaka om ett tag och tittar till er.

Graham lägger Troy i spjälsängen de ordnat, han är så liten och förstår inte alls vad som hänt utan verkar mest glad att få vara med pappa.
-Du får vara här nu, pappa måste vila, säger Graham.

Graham gör ett försök till vila, han är ju egentligen genomtrött, både fysiskt och psykiskt.

Men detgår inte det gör så ont i bröstet.

Hur ska han kunna klara dehär?!

Han vill inte vara ensam igen.

♦ fortsättning följer... ♦

(Faktiskt så tycker jag riktigt synd om Graham, det var väldigt svårt att genomföra scenerna när köket brann för Graham försökte gång på gång komma upp och rädda Marina, tillslut fick jag skriva in fusk och teleportera honom till andra sidan stan för att hålla honom borta tills hon hade dött. Vad hemsk jag känner mig! )